Verneinung mit „inte“

English builds negatives with a helper: "I don't speak Swedish". Swedish has no helper. You take the verb you already have and put inte after it.

• Jag talar inte svenska. - I don't speak Swedish.
• Hon är inte hungrig. - She isn't hungry.
• Vi kan inte komma på fredag. - We can't come on Friday.
• Jag har inte sett filmen. - I haven't seen the film.

With more than one verb, inte follows the first, conjugated one, as in the last two examples. When the subject comes after the verb, inte follows the subject: Idag arbetar jag inte. Kommer du inte?

Inte in a subordinate clause: BIFF

In a clause starting with att, eftersom, om, när and the like, inte moves in front of the verb. Swedish teachers drill this as BIFF: i bisats inte före finita verbet.

Main clause	Subordinate clause
Jag har inte tid.	... eftersom jag inte har tid.
Han kommer inte.	Jag tror att han inte kommer.

English speakers carry the main-clause order into subordinate clauses (*eftersom jag har inte tid). It is an error Swedish teachers correct again and again.

Ingen, inget, inga: "no", "not any"

Before a noun, Swedish often uses a negative word that agrees like an article:

• Jag har ingen bil. - I have no car. (en-word)
• Jag har inget hus. - I have no house. (ett-word)
• Det finns inga biljetter kvar. - There are no tickets left. (plural)

With a compound verb, Swedes prefer inte någon to ingen: Jag har inte sett någon. - I haven't seen anyone. Jag har sett ingen sounds wrong.

Pronouns before inte

A short unstressed object pronoun slips in front of inte: Jag känner honom inte. - I don't know him. Jag förstår det inte. - I don't understand it. A full noun stays after: Jag känner inte Erik.