Verbet "vara" (att vara)
Verb 'vara' (to be): jag är, du är, han/hon är, vi/ni/de är
Can conjugate 'vara' and use it for identity, nationality, and descriptions
Look at these examples. Can you spot the grammar pattern?
Jag är student och hon är lärare.
I am a student and she is a teacher.
Vi är glada att vara här.
We are happy to be here.
Är du svensk? Nej, jag är norsk.
Are you Swedish? No, I'm Norwegian.
Pay attention to the highlighted parts. What do they have in common?
Verbet vara (to be) är oregelbundet men enkelt — alla former i presens är är!
| Person | Presens |
|---|---|
| jag | är |
| du | är |
| han/hon/den/det | är |
| vi | är |
| ni | är |
| de | är |
Fantastiskt! Till skillnad från engelska (am/is/are) och tyska (bin/bist/ist/sind) har svenska bara en form: är.
Användning: identitet, nationalitet, yrke, känsla, plats.
Swedish 'vara' is easier than most languages — one form for all persons!
🇬🇧 English: am/is/are becomes just 'är'. Much simpler!
🇷🇺 Russian: Russian drops 'to be' in present. Swedish requires it: Jag
Common Error Patterns
Dropping 'är' as in Russian
Swedish ALWAYS needs 'är': Jag är student, not *Jag student.
Jag är student och hon är lärare.
I am a student and she is a teacher.
All persons use 'är'. No article before professions: 'Jag är student', not *'Jag är en student'.
Vi är glada att vara här.
We are happy to be here.
'Glada' = happy (plural adjective form). 'Att vara' = to be (infinitive).
Är du svensk? Nej, jag är norsk.
Are you Swedish? No, I'm Norwegian.
Questions: 'Är' moves to front. Nationalities are lowercase in Swedish: svensk, norsk.
Practice in course
Apply this grammar in A1 course exercises